Dommerbloggen

19th Clinic for Euroleague Basketball – FIBA Europe International Referees

Så var det dags för en ny säsong. Bland många clinics är det även dags för Euroleagues försäsongsclinionc, denna gång i Treviso, Italien. Undertecknad tillsammans med Oscar Lefwerth, Lahdo Sharro och Appe Kalpakas tog sig via flyg till Milano och en hyrbil till Treviso som ligger straxt norr om Venedig. Under tre ganska hektiska dagar samlades 97 domare, 22 observatörer, 46 kommissarier samt ca 30 coacher för att förbereda sig inför kommande säsong.

EL referees department består sedan förra säsongen av följande personer;

· Costas Rigas, Grekland

· Goran Radonjic, Frankrike

· Romas Brazauskas, Litauen

· Carl Jungebrand, Finland

· Juan Carlos Mitjana, Spanien

På följande rader kommer en liten sammanfattning från detta möte.

Tisdag 15/9

Tisdagen började med att Costas Rigas, director of referees, hälsade samtliga välkomna. Han fortsatte sedan med att sammanfatta säsongen som var och i det stora hela var han nöjd, men tillade samtligt att det som alltid finns förbättringspunkter på olika områden. Han återkopplade även till det just avslutade VM:et och konstaterade att vi har mycket duktiga och kompetenta domare i Europa. Vi kom även att titta på några situationer på DVD från den senaste säsongen som beskrev vissa punkter som Costas nämnde i sin inledning. Coacherna fick även komma till tals och ge sina synpunkter på förra säsongen. Mycket handlade om konsekvens (consistency) och andra speciella spelsituationer. Man vill från coachhåll få en mer konsekvent och tydligare bedömning av vissa sistuationer. Mycket handlade om screens och pick´n roll.

En timme ägnades även åt de nya regler som införs denna säsong.

Efter lunch bar det av till hallen för en praktisk demonstation av de ämnen coacherna diskutera på förmiddagen. Detta var en bra lektion som på ett tydligt sätt visade på att mycket handlar om vikten av domarnas spelförståelse, dvs. veta vad som kommer att hända och vart domaren ska fokusera på banan. Tillbaka på hotellet började vi diskutera vilka ämnen (points of emphasis POE) som vi ska fokusera på till kommande säsong, mer om detta senare.

På kvällen började två separata möten. Dels ett som handlade om de trainers som kommer att arbeta under kommande säsong. Kärt barn har många namn; domarcoach, mentor, observer, instructor etc, i år är namnet trainer. Syftet med projektet är att jobba med en grupp domare som anses vara på gränsen till att kunna ta över från den generation som redan har, eller kommer att sluta inom de närmsta 1-2 åren. Det handlar inte bara om att ge feedback vid matcher utan att även jobba med frågor som gör det möjligt att utveckla domaren på de områden där det finns förbättringspotential. Detta kommer att vara en tvåvägskommunikation, det hänger minst lika mycket på adepten som på trainern. För detta har det tagits ut 22 domare och 11 trainers och undertecknad har fått äran och det ansvarsfulla uppdraget och vara en de trainers som kommer att jobba under kommande säsong, det ska bli mycket spännande. De trainers som kommer att arbeta under kommande säsong kommer från gruppen av observers.

Det andra mötet handlade om EL:s tutorsystem som redan togs i bruk förra säsongen. Detta kommer att fortsätta då utfallet från förra säsongen var gott. I år kommer det att vara 12 tutors (aktiva domare) och 30 domare som kommer att vara inblandade. Upplägget är detsamma som förra året, domarna ska till så stor del som möjligt döma med sin tutor under säsongen. Här ligger fokus på matcherna EuroCup och förutom domare från förra säsongen är samtliga ”rookies” med i denna grupp av domare.

Torsdag 16/9

Förmiddagen gick i testernas tecken. Först på morgonen var det dags för fysprov och senare på frömiddagen var det dags för teoriprov. Sammanfattningsvis kan glädjande sägas att samtliga domare klarade alla prov utan problem.

Innan lunch fick vi en genomgång att olika sätt att förebygga skador, en ganska kort men koncis presentation som visade på vikten av god förebyggande träning.

Efter lunch var det dags för en utflykt till hallen igen, denna gång för en presentation av coach Jasmin Repesa (http://en.wikipedia.org/wiki/Jasmin_Repe%C5%A1a). Han gick in på olika ämnen. Även han berörde vikten av spelförståelse hos domarna. Han talade även om olika typer av försvar av screens och pick´n roll. En mycket givande stund som återigen speglar nyttan av att coacherna ges möjlighet att ge sin syn på vårt arbete.

Efter en paus var det dags för pratisk demonstration av 3PO. Det var Romas och Carl som stod för detta. Mycket handlade om god position och att hela tiden vara rörlig i förhållande till spelet. En sak som det trycktes på extra mycket, och som det kommer att fokuseras på i höst, var respekten för varandras områden. I många klipp som visades under clinicen var det tydligt att många avblåsningar kommer från en felaktig position. Oavsett om dessa är rätt eller fel, tyvärr är de flesta fel, så måste detta upphöra. Vi måste lita på varandra och den kompetens vi har för att göra korrekta bedömningar. Mycket kommer i fortsättningen att krävas av domarna i form av att de måste vara beredda på att bevaka två händelser i en. T ex foul i samband med skott och om 24 sek gick innan eller efter avblåsningen.

Tillbaka till hotellet för kvällen sista punkt vilket var gruppdiskussioner utifrån några förvalda videoklipps. Grupperna diskuterade dessa situationer och skulle ta fram ett beslut för vart och ett av klippen. Dessa skulle sedan i plenum redovisas och vi skulle i och med detta komma fram till en gemensam tolkning. Som alltid finns det olika uppfattningar med var en av avsikterna med övningen och dessutom se till att vi hittar och respekterar en gemensam tolkning. Det var stundtals ganska hett men vi enades till slut.

Fredag 17/9

Först ut sista dagen var Carl Jungebrand som talade under ämnet ”referee presence”. Hur för vi oss på banan? Hur ser vi ut? Vad säger vi? Hur säger vi det? Hur jobbar vi tillsammans med coacher och spelare? Detta nämns alldeles för sällan på domarsammankomster, men är en helt avgörande sak om du ska lyckas i ditt domarskap. Calle ägnade en timme och detta och hade många intressanta vinklingar på ämnet och det hela var mycket uppskattat.

Efter en paus var det lite praktisk och administrativ information från Euroleague.

Efter ytterligare en paus talade Costas om game management, detta kopplat till Calles presentation blev en mer illustrativ presentation då Costas visade några klipps i anknytning som visade på bra och dåliga exempel på hur detta hanteras.

Ny paus och sedan var det dags för Calle igen. Många gånger händer det lite oväntade saker på planen. Men mycket handlar om vår förmåga att vara förberedda för detta. Detta illustrerade Calle med några bra exempel kopplas med några bra videoklipps

Paus igen och dags för Goran Radonjic som på ett mycket engagerat sätt visade ytterligare exempel på situationer från förra säsongen och hur vi i fortsättningen ska kunna hantera dessa på ett bättre sätt. Mycket kopplas till domartekniken och vikten av att vara koncentrerad på sitt område.

I direkt anslutning till detta gick vi in på det som kommer att vara POE (pionts of emphasis) för kommande säsong. Dessa är som följer;

1. Stegfel

Det har konstaterat att ca 50 % (!) av de stegfelsavblåsningar som gjordes förra säsongen var fel. Vi måste bli bättre på att bedöma dessa situationer för att inte skapa förvirring kring vad som är rätt och fel.

2. Uppträdande av spelare och coacher

Detta område var det fokus på förra säsongen, men det finns fortfarande förbättringspotential. Vi kan inte tillåta coacher utanför boxen och ej heller acceptera spelare och coacher som verbalt eller med gester protesterar mot domslut. Här måste vi ha en tydlig linje och inte vara rädda för att backa upp varandra.

3. 3PO – areas of responsability

Vi måste bli bättre, inga avblåsningar från ”fel” domare. Lita på varandra, om du inte ser gissa inte, skaffa dig i stället en bättre position innan du tar och använder pipan. Vi måste få centern mer involverad i dömandet, det ligger fortfarande för många ”calls” hos lead.

4. Osportsliga fouls.

Vi vet vad regelboken och tolkningarna säger och inget annat ska vägas in i våra beslut. Vi måste bli mer konsekventa gällande detta ämne och här har vi mycket tryck från coacherna på att detta ska bli bättre.

5. Foulkriteria för matchen – ”clean the game”

Vi måste överhuvudtaget bli mer konsekventa kring vad som är korrekt eller ej när det gäller kontakter. Det är inte volleyboll och det är inte handboll, det är basket. Med anledning av detta är det så viktigt att domarna jobbar vidare med sin spelförståelse för att förstå vad som försiggår på planen, och även förstå varför detta sker.

Som avslutning tackade Costas för en väl genomförd clinic och önskade alla lycka till för den kommande säsongen.

Vi som är observatörer fick jobba övertid och hade en timmes samling där vi gick igenom förutsättningarna inför kommande säsong. Vi kommer att göra vissa justeringar avseende bedömningsskalan och lägga större krav på vad som återkopplas i rapporterna. Det som skrivs måste vara mycket tydligt för domarna, så de vet vad som förväntas av dem under de kommande matcherna.

Avslutningsvis kan jag säga att detta var en av de bättre sammankomsterna under de tio år jag varit med. Mycket konkret, olika inslag och talare, bra videoklipps bidrog till det positiva intrycket. Enda minuset var att vissa dagar blev långa, men det är ganska ofrånkomligt när vi ska försöka klämma in detta mellan två stycken basket VM.

Lördag 18/9

Tidig morgon och sedan i bil till Milano bara för att upptäcka att flyget var inställt. Jag ska inte nämna flygbolaget vid namn men vi var inte impade när vi fick veta att nästa flyg de hade plats på gick på tisdag den 21:a…. så det blev att boka nya biljetter med Lufthansa och sedan komma hem åtta timmar försenade, men det är en annan historia…

Lasse Klaar

Mellom de mange timene på skolen, innleveringer og prøver, blir det dømming av en del kamper hver uke. Dømmer mandag, onsdag, fredag og lørdag på forskjellige nivåer. Som tidligere nevnt spilles det kamper hver dag i Brisbane som gjør det mulig å få dømme en del.

Nivået her nede er veldig varierende. Folk spiller basket for det sosiale aspektet og skolerepresentasjon (mandager), noe som sier at også nivået er deretter. Dette har jeg sagt at jeg IKKE kommer til å fortsette med i lengden, da dette øker selvmordsstatistikken blant internasjonale studenter i Australia…

Onsdag kveld er det tid for GBL, Greater Brisbane League. Dette er den lokale ligaen som spilles 2 ganger i året, før og etter NBL – National Basketball League. Nivået her er utrolig bra. Spillerne er ”up-and-rising” talenter sammen med de store stjernene lokalt som spilles her i ligapausen. Sammen lager de utrolig morsomme og raske kamper som jeg er så heldig å få dømme med mange lokale dyktige dommere. Jeg har så langt fått dømme med en FIBA-dommer også, men nye dommere møtes hele tiden og gjengen er veldig sammensveiset!

Fredag er det Junior League Night. Det er klassene fra U16 til U20, med 1., 2., og 3. Divisjon i de fleste klassene. I skrivende stund er det sluttspill i dette, og førstkommende fredag skal det dømmes semi-finaler da med 3PO (endelig). Og avslutningsvis, finaler fredagen etterpå.

I helgene er det GPS-turnering. Det er ”Great Private School”-turnering hvor alle de private skolene deltar. Dette er en lang tradisjon og innebærer ikke basket, men også svømming, Australsk ”footie”, rugby, svømming og turn (!). Her head-hunter de dyktige talenter innenfor forskjellige idrettene og setter de på skole-stipend. En kombinasjon av en 2.00m høy ”footie”-spiller som kan pakke basket gir en del oppvisning for publikum.

Kan nevne at forrige helg dømte jeg en ”All-Australian” basketspiller, i en alder av 16 år var han allerede oppsøkt av europeiske topp-klubber, men takket nei fordi han valgte rugby som hovedidrett. Kan nevne at det ble totalt 3 alley oops som endte med bonus-skudd og stående applaus fra publikum.

Hver skole som står som vert for en annen skole, hvor 1. , 2. og 3.laget spiller mot hverandre, og etterpå er det samling med grillling hvor det sosiale utøves.

Er så langt blitt veldig godt tatt imot, både som dommer og person. Her nede er det sosiale vel så viktig som selve dømmingen. Og i hver eneste hall er det dommer-rom hvor alle dommerne er velkomne innom for en prat, mat og litt sladder i ny og ne.

Snart nærmer det seg store turneringer og serier, som BQJBC, ”Basketball Queensland Junior Basketball Competition”, og NBL, ”National Basketball League”, som er øverste nivået i Australia. De er veldig flinke med lange navn her nede!

BQJBC er en turnering hvor de beste junior-lagene fra Queensland samles, tilsvarende antall lag som Hansa Cup. Her er det dommerobservatører på hver kamp og mange tilskuere!

Meningen her nede er at man må gå alle junior-klassene før man kommer til QBL, for så å komme til dømming i NBL.

Håpet er der, og med 13 kamper i uken satser vi på at det skal bli et bra år på dommerfronten!

Simon

Dag 9 er godt igang og på morgenmøtet ble det gitt en kort oppsummering fra en av instruktørene; Roger Schwarz. Inntrykket til instruktørene er at det er blitt brukt riktige kriterier for foulavblåsninger, mye bra «no-calls» i bruken av vertikalitetsprinsippet. Kommunikasjon og samarbeid har vært 2 hete temaer igjennom hele turneringen, også der var instruktørene godt fornøyde.

«Gamecontrol» var de stort sett fornøyd med, i form av kontroll på selve kampen, i tillegg til kontroll på spillere og lagledere. En gjenganger har vel vært noe mangelfull kontroll på lagbenkområdene i form av spillere og lagfunksjonærer som befinner seg utenfor lagbenkområdene, eksempelvis spillere som varmer opp og tøyer nedenfor endelinjen.

For vår del ble det nesten som forventet ingen kamper, mao ble det som planlagt en tur på stranden. Så denne dagen bød ikke på andre utfordringer enn at man måtte huske å smøre seg med jevne mellomrom.

Med solfylte hilsner til et regnfullt hjemland;

Torkild og Jan Henrik

Dag 8 er igang og kamper fra foregående dag er gjennomgått. Ingen revolusjonerende situasjoner som det ble lagt vekt på, men ikke uventet ble vi minnet om viktigheten av konsentrasjon helt til siste sekund i samtlige kamper.

Siste runde i mellomspillet og konkurransen tilspisser seg. I denne fasen av turneringen blir det virkelig åpenbart hvilken rolle poengforskjeller spiller inn. Det er derfor vi ofte blir minnet på at fokus er viktig igjennom hele kampen selv om det går mot slutten av en kamp, og det er innlysenden hvem av lagene som kommer til å vinne. Et poeng fra eller til kan i mange tilfeller være avgjørende hvorvidt et lag går videre, uahvengig av hvem som faktisk vinner kampen. Dette var en problemstilling Torkild fikk føle på i kampen

Nederland-Georgia, der Nederland måtte vinne med 9 for gå videre fra mellomspillet. Nederland vant etter iherdig velfotjent med 12 poeng.

Selv følte vår norske FIBA-dommer at han og resten av «crew`et» lot i grenseland mye gå uten å blåse, noe som skulle vise seg å være stikk motsatt av det observatøren mente. De fikk nemlig tilbakemelding om at han faktisk savnet noen flere «no-calls» og at det ble blåst noe overkant antall fouls.

Selv hadde jeg kampen England-Portugal, noe som skulle vise seg å by på en noe annerledes utfordring. Kampen i seg selv var ikke særlig krevende, men en svært overivrig meddommer bidro til at det i flere tilfeller oppstod mistforståelser og dårlig kommunikasjon. Det førte også til en del unødvendig harde og strenge avlåsninger, noe som ble påpekt av instruktøren etter kampen.

Med 2 minutter igjen av kampen leder England behagelig med 10 poeng, og Portugal fouler med vilje i håp om å begrense tapet, noe som viser seg å være ineffektivt. England ender opp med å vinne med 12 poeng.

Imorgen er det kun 2 kamper, værmeldingen ser svært lovende ut, Norge spiller en av kampene, mao det minner faretruende mye om oppskriften på en strandtur.

En etterlengtet fridag er overstått og vi er back in business.

Jan Henrik fikk i dag æren av å dømme med vår kollega fra Danmark, Bo Bundgaard. Crew chief i kampen var Fabrizio Pizio fra Sveits. Kampen var av det relative lette slaget. Utfordringen var her å holde fokus på dommermekanikk og samarbeid dommerne i mellom. I kamper som dette er utfordringen å unngå at en «sovner» som dommer, men greier å holde konsentrasjonen gjennom hele kampen. En lett kamp kan plutselig snu, eller det kan skje knuffing eller lignende mellom spillere som en må ha kontroll på. Dette var momenter som dommerne i denne kampen minnet hverandre på i pausen og under time-outs, og dette var nok helt klart påvirkende faktorer til at kampen fløt problemfritt helt til sluttsignalet gikk.

I dag var det 10 kamper, noe som betyr 30 dommeroppdrag. Med 26 dommere tilgjengelig var det fire ”heldige” dommere som måtte dømme to kamper. Torkild var en av disse og var i gang allerede kl 11:15 med Hviterussland – Romania. P.t. kan vi ikke huske mye fra denne kampen så det betyr at det var en kamp uten helt den store nerven.

Etter kamp var det tilbake på hotellet, tøye ut, spise og få seg en lur. 20:15 var han i gang igjen med Luxemburg – Estland. Estland begynte klart best og ledet med ca 15 poeng til pause. Etter pause så vi derimot et langt friskere Luxemburg, hvor de også etter hvert gikk over til en «box og 1» sone hvor de tok ut Estland sin beste guard. Estland kom på hælene og tapte til slutt etter en jevn 4.periode.

Det som var overraskende er at Estland valgte å ikke foule bevisst på slutten. Det virket som at dette var et bevisst trekk fra laglederbenken hvor de ønsket at spillerne skulle heller spille knallhardt forsvar og presse frem turnovers. Dette har jeg sett også av andre lag, og det viser meg at fokus er mer på læringen spillerne har i disse kampene enn verdien av å vinne kampene for enhver pris.

Jan Henrik og Torkild signer ut

Da er jeg kommet hjem fra EM U20 i Østerrike, og påfølgende ferie et annet sted. Som lovet tenkte jeg å oppsummere litt fra mesterskapet:

Turneringen var etter mitt skjønn meget godt avviklet, og jeg tror ikke det var mye som ikke fungerte veldig bra på den tekniske fronten der nede. ”Normalen” er nok dessverre at det alltid er noe som ikke fungerer i slike turneringer, men her tror jeg faktisk alt fungerte veldig bra. Det innebar stor forutberegnelighet, og ingen venting eller annet grunnlag for irritasjon for noen av lagene (eller dommerne..).

Norges innsats var veldig god, og det var bare ”tilfeldigheter” som gjorde at Norge ikke kom seg videre til en semifinale; til det var laget godt nok. Og det lovervirkelig godt for Norges fremtid at vi har så mange spillere på et internasjonalt høyt nivå. Spesielt når vi vet at både lagene over og under (i alder) også er veldig gode.

Nå gjenstår det bare at Norge lykkes helt i en slik turnering; for det må et lag gjøre da det i denne turneringen var tale om små marginer mellom i alle fall de 15 øverste lagene. Norge skulle ha vunnet over Østerrike, og som vi vet vant altså Østerrike hele turneringen og er nå i A-puljen neste år. Det samme er Sverige, og også Sverige er et lag Norge er jevngode med.

I de kampene jeg fikk dømme var det 2 kamper med overtidspill, og kun en (av i alt 8 kamper) hvor det ble seier med mer enn 3 poeng så vidt jeg kan se ut fra det jeg har notert på dommerkortet her.

Med andre ord meget små marginer, og hadde eksempelvis Norge slått Østerrike hadde dette laget vært ute av sluttspillet for en topp 4 plassering. Samtidig hadde England – som kun tapte en kamp i turneringen – gått videre, og etter min vurdering var også dette det beste laget/det laget som spilte best basketball i hele turneringen.

Som dommer opplevde jeg en stadig fokus på 2 viktige områder; ansvarsområder og ansvarsfordeling mellom dommerne. Med det siste mener jeg at det er meget stor fokus på hvem som er ”crew-sjefen”, og dette er en strategi jeg håper at Norge vil ta etter.

Med ansvarsområder sikter jeg til at det skal mye til – forutsatt at dommerne er noenlunde jevnbyrdige – for at vi skal dømme i andres ansvarsområder. Vi er tre dommere, og normalt ser den ansvarlige dommeren klart best situasjoner i eget ansvarsområde, og for en av de to andre å da blande seg inn kan medføre at avgjørelsen blir feilaktig; det vil skje enda flere ganger enn det allerede gjør.

I motsetning til hva enkelt andre skribenter måtte tro var fokuset på det faglige stort den drøye uken vi var i Østerrike. Samværet og ikke minst samarbeidet med internasjonale kollegaer og FIBA-instruktører gjør slike turneringer til en skikkelig vitamininnsprøytning.

Men det skader vel ikke at forholdene rundt for en gangs skyld var meget gode!