Dommerbloggen

Jeg har nå talt gjennom regningsblokken min for dømming, og ser at jeg har tilbakelagt 18 kamper på Island. Jeg skriver Island, fordi det er på ingen måte bare Reykjavik det er snakk om. Basketball er i en veldig stor og overraskende grad spredt utover til de minste av tettsteder. Det er også veldig få kamper som går i Reykjaviks bysentrum. Jeg blir som oftest plukket opp av meddommer, og så kjører vi gjerne i en halvtime, 45 minutter eller en times tid.

Som jeg var inne på, skriver vi ut regninger her, og får pengene overført til konto. Basert på mine erfaringer så langt, har jeg ikke mye til overs for denne ordningen. I halvparten av tilfellene kommer ikke pengene iløpet av den første uken, og man må hele tiden holde øye med nettbanken og de regningene man har skrevet ut, og sammenligne. Så må man finne frem til kasserer for den klubben det gjelder og purre på vedkommende. Det kan også være vanskelig å tyde seg frem til hvem det er som har betalt, fordi det ofte bare står et navn og et beløp i nettbanken.

Betalingen for kampene begynner på rundt 5000 ISK og går opp til rundt 10.000 ISK. (Del på 20, så har du NOK.) For finaler i toppligaene er det en del mer enn dette. Det lønner seg absolutt å være sjåfør, for da får man 75% av kjøregodtgjørelsen som kan utgjøre ganske mye når vi kjører i en time. I mangel på bil her, ender jeg alltid opp med mine 25%.

Jeg kan gi et eksempel på en typisk kamp for meg. Ungligaflokkur karla, som tilsvarer det som pleide å være junior menn i Norge (disse kampene er det veldig godt nivå på.) Jeg blir hentet ca 2 timer før kampen. Jeg og meddommer kjører så i ca. 1 time, vi skifter til dommerklær i hallen, skriver ut regningene våre og har så en lett pre-game. Vi overleverer regningene før kampstart, kampen går fint for seg, og så har vi en lett post-game. Vi dusjer og setter oss i bilen hjem. Ca 1.5 time etter at kampen er over, er jeg hjemme igjen. Da har jeg fått 6000 ISK for kampen, pluss min 25% for kjøringen som utgjør ca 3000 ISK. Totalt får jeg i overkant av 9000 ISK, som da er rundt 450 NOK. Da har jeg vanligvis brukt mellom 4 og 6 timer på dømmingen.

Det er helt klart mindre betalt for dømmingen, og alt annet arbeid. Mine venner ligger på ca 80 kroner i timen. Men pengeverdien er også en ganske annen. Som et eksempel koster en ekte halvliter et sted mellom 30 og 40 kroner. Og å handle på matvarebutikken er en drøm. Varene ligger på et sted mellom halv pris og 2/3 deler av den norske prisen. Så jeg kommer ganske langt med dommerpengene jeg tjener her, nå som det er tomt for norske penger på kontoen. 🙂

Ellers har jeg fått litt mer innblikk i hvordan ting fungerer. For tiden forsøker man å innføre 3PO i de øverste ligaene. Dette gjør man ved å kjøre en del kamper med 3PO på dommernes initiativ, hvor dommerne deler 2PO-betalingen mellom seg. Man bruker også en del kamper på lavere nivå til å øve seg, og har hatt minst ett seminar (som jeg vet om). Foreløpig vil ingen betale for 3PO-systemet, så dommerne forsøker å (be)vise at det er behov for det i toppligaene. Mine kamper uansett nivå har (desverre) blitt ganske populære for øving, fordi jeg har en del erfaring med 3PO. Det ender opp med at vi deler pengene på oss tre.

Kampene går også på de underligste tidspunkt. Spesielt veldig sent på kvelden på ukedager er utbredt. Jeg dømte 15 år gamle jenter for to dager siden (i 3PO selvfølgelig), og kampen var ferdig nærmere klokken 23.00 på en onsdags kveld. Forrige uke hadde jeg en kamp som skulle begynne 21.30 på fredagskvelden. Da vi kom til hallen, fikk vi vite at den var en time forsinket, noe som ville ha resultert i at kampen var ferdig rundt midnatt. Da satte meddommeren min ned foten og sa at de fikk omberamme den, til tross for gjentatte overtalelsesforsøk fra spillerne.

Jeg har hatt en kamp i Iceland Express for kvinner, og den gikk veldig bra. Jeg hadde en meget dyktig (FIBA)meddommer, som ga meg det rommet jeg trengte for å gjøre jobben min. Dette var en av mine beste opplevelser i dømming her så langt. Jeg har fått en ny nominasjon til Iceland Express for kvinner om ca. 10 dager. For en kamp superligaen for kvinner får man 8.500 ISK. som er ca. 420 NOK, i tillegg til eventuell kjøregodtgjørelse.

Med tanke på serier har de to parallelle serier gående på øverste nivå. Det er grunnserien (Iceland Express), i tillegg til en slags cup (Powerade bikar keppni). Grunnserien spilles slik som i Norge. Cupen gir lag fra 1. divisjon muligheten til å spille mot toppligalagene. Disse to seriene er ca. likestilte når det kommer til prestisje, og seier i begge serier henger naturligvis høyt.

Jeg har foreløpig hatt to kamper i Powerade bikar keppni for menn, mellom 1. divisjonslag. Disse kampene gikk også veldig fint. Det er spesielt i kamper et stykke utenfor Reykjavik, at man opplever basketinteressen. Her kan publikumsinteressen være veldig stor, med tanke på hvor lite stedet er. Da får man skikkelig trøkk i hallen, og det er gøy!

I helgen dømte jeg en junior menn kamp med 3PO sammen med sjefen for dommerkomiteen, og han ringte meg etter kampen og spurte om jeg ville bytte ut 2. divisjon B-kamp i dag (tilsvarer 4. divisjon i Norge) med kamp i Powerade cupen for menn. Altså kamp på øverste nivå, mellom to lag fra superligaen. Det var gøy!

Ja, da får det være nok for denne gang. Jeg har det veldig fint her, og blir veldig godt tatt imot av meddommerne og dommerkommiteen. Jeg har også bestått teoriprøven, tatt i en garderobe etter en kamp med en FIBA-dommer tilstede, så du kan slappe helt av, Jan! 🙂

Hilsen Josefin i julebyen, Reykjavik.

Jeg sitter nå på flyplassen i Berlin og venter på flyet hjem til Norge. Inntrykket sitter fortsatt i fra gårsdagens kamp i Gorzow, Polen 120 kilometer fra Berlin hvor de møtte Nadezhda fra Russland. I forhold til norsk målestokk kan ikke kampen sammenlignes med noe vi har hjemme. For de som har vært i en fullstappet Harstadhall, kan en tenke seg noe liknende, men hvor alle tilskuerne var like ivrige som Mjødberget..

Hallen i Gorzow tar kun 1200, og den var full av ivrige polakker hvor basketlaget i byen er det som gjelder. Reklameplakater var plassert banen så nær som mulig noe som kun ga oss to meter rom utenfor banen fra baseline. Og rett bak sto supportergjengen som gjerne kommenterte innsatsen til både motstanderlaget, og ikke minst oss dommere. «Dessverre» forsto jeg ikke hva de sa når de kom med konstruktive tilbakemeldinger og hjelpsomme hint på vår innsats….

Det var et virkelig trøkk, som jeg ikke har opplevd noe sted tidligere. Det var en veldig interessant situasjon å være i, hvor tilskuerne var med på å legge ekstra press på oss dommere i en helt annen grad enn når det kun er 50 tilskuere på kamp.

Dommerrollen handler ikke bare om å ta de rette avgjørelsene, men også om hvordan det blir gjort, og hvordan en håndterer situasjoner med spillere og omgivelsene. Det er dette aspektet som gjør dømming så interessant, og noe en stadig lærer nye ting om. Ikke minst på dette nivået.

Kampen begynte hardt, med mye kontakt. Her er det om å gjøre å ta de rette avblåsningene og luke bort det røffe spillet. Jenter på godt over 190 biter hardt fra seg og spiller tøff basket. Bortelaget begynte best, men hjemmelaget hang på. Vi gikk til pause med kun noen poengs forskjell. Utover i andreomgang ledet bortelaget med hele 10 poeng, men med 30 sekunder igjen var det likt. Hjemmelaget satte en treer og så greide de å holde det inn. Her valgte faktisk bortelaget å ikke foule når det hadde sjansen med 15 sekunder igjen.

Gruppespillet i Euroleague for damer spiller med fire puljer med seks lag i hver pulje. De fire beste lagene i hver pulje går videre til runde 2, og i denne kampen spilte lagene om plass 4 og 5. Det var sånn sett en veldig viktig kamp for lagene.

Litt om reise og opphold: I forbindelse med FIBA-kamper er det alltid avreise dagen før. Tirdag var jeg oppe kl 6 og var på plass på Flesland kl 07:15. Der ble jeg møtt av en stengt flyplass, og alle ble henvist til hotellet ved siden av. Det var blitt funnet et ureglementert innhold som lignet en bombe, funnet i bag på Flesland.

Flyet mitt kl 8 ble altså kansellert og det var bare å dra hjem igjen. Heldigvis fikk jeg nytt fly kl 15, via Oslo, og jeg landet i Berlin kl 20. Berlin er nærmeste flyplass og det skal visst være kun 120 kilometer til Gorzow. Jeg tror det er lenger..

Jeg ble plukket opp av en sjåfør fra klubben og dro sammen med mine meddommere som hadde landet rett før. Motorveien i Tyskland er som kjent fin, og da gjorde det ikke noe at farten var 170, selv med en Volkswagen minibuss. Verre var det når vi krysset grensen til Polen. Der endret veiene seg raskt til smale landeveier. Når han da fortsatte å gi jernet satt vi med hjertet i halsen. Smale landeveier som det akkurat er plass til to biler på, i 110 km/t med lastebiler som kommer i mot gjør en litt engstelig..

Hjemturen gikk litt lettere for da var vi oppe allerede kl 05:00 i morges, og jeg var så trøtt at jeg ikke greide å holde øynene oppe. Jeg regner med at han kjørte like gale nå også… Totalt brukte jeg altså en hel dag på reise ned, og returen i dag vil jeg bruke 12 timer på da jeg vil være hjemme kl 17. Det er tidkrevende å dra på tur, men heldigvis har jeg med datamaskin så jeg får gjort litt jobb og er ikke helt uproduktiv.

Jeg sitter uansett igjen med en god erfaring og gleder meg til nye FIBA-kamper de to neste ukene.

Torkild

Det var rundt juletider i fjor da samboeren min planla et studiehalvår i København. Hun studerer medisin og hadde blitt anbefalt å søke på utveksling til Danmark. Hun foreslo at jeg skulle bli med, og etter litt bearbeiding søkte jeg på utveksling i mitt 3. semester på master i historie.

Ut på våren gikk alt i orden med utvekslingssøknaden min, men da fikk min samboer vite at medisin i København ikke tar imot Skandinavere på høsten. Jeg bestemte meg for å dra allikevel og sommeren kom.

Jeg skulle bare besøke en gammel venn av meg i Reykjavík først, og skulle være på øyen i fem dager. Det var ganske nøyaktig 9 år siden jeg hadde besøkt henne sist, og nå gjorde Island et ganske annet inntrykk på meg. Det var noe med alt øyen hadde vært gjennom de siste årene, menneskene her og kulturen. Jeg ville vite mer, og bestemte meg for å flytte hit i stedet for til København.

For universitetet spiller det i praksis ingen rolle hvor jeg er, fordi det eneste jeg trenger for å skrive masteroppgave er MAC’en min og internettilkopling. Jeg fikk avlyst reisen til København og 1. september startet jeg reisen min til Reykjavik. Jeg måtte bare innom Stavanger for å spille en konsert på veien dit.

Torsdag 2. september sent om kvelden ankom jeg Keflavik. Det var mørkt og det blåste surt, «Velkommen til Island!» sa min venn Iris gjennom vinden.

Island har rundt 320.000 innbyggere, hvorpå Reykjavik huser 120.000 av dem (200.000 hvis man tar med omegn.) Jeg fikk meg en fin leilighet i sentrum, som jeg betaler en veldig hyggelig pris for. En halvering av den islandske kronens verdi etter krakket, gjør det veldig greit å være norsk her, økonomisk sett.

Jeg hadde vært i kontakt med dommerkommiteen her på forhånd, som ønsket meg hjertelig velkommen som dommer. Jeg dømte min første kamp i midten av september, som var en pre season turnering mellom et 1. divisionslag og et lag fra den såkalte superligaen, eller Iceland Express (oppkalt etter sponsende flyselskap).

Jeg ble godt tatt imot av meddommer og representant fra dommerkommiteen, som ville se «hva jeg var god for». Jeg fikk gode tilbakemeldinger, og fikk vite det ville komme nominasjoner for oktober måned på websiden BasketHotel om ikke lenge. Jeg ble nominert til 8 kamper i oktober, de fleste i 2. divisjon menn.

Her går alle nominasjoner (fra aldersbestemt til superliga) via BasketHotel for en måned av gangen. Veldig oversiktlig og greit. Alle kamper dømmes med 2 dommere (ikke flere, ikke færre), i hvert fall ikke som jeg har hørt. Nå vet jeg ikke noe om forholdene på andre siden av øyen, hvor det også går kamper jevnlig.

Nå har jeg dømt fire kamper, og kan si at opplegget rundt kampene og dommere er veldig profesjonelt. Det at nominasjonene for alle typer kamper kommer samtidig for en måned av gangen, gjør oppsettet forutsigbart og enkelt å forholde seg til. Man møter i veldig god tid til alle typer kamper. (Kanskje litt vel god tid, spør du meg. I dag ble jeg oppringt av meddommer 45 minutter før kampstart til en 2. divisjon menn kamp. «Hvor blir det av deg?» spurte han.)

Dommerne er rangert i en A, B og C-gruppe. De jeg har dømt med sier de er få dommere, men det virker som at de får kabalen til å gå opp. Jeg så den første kampen i superligaen for kvinner på onsdag. Den hadde ca 30 tilskuere, men fire pressefotografer og to TV-kameraer. Da jeg traff min venn Iris dagen etter, sa hun «Jeg så KR tapte i går». «Hvordan vet du det?» spurte jeg. Det hadde vært på kveldsnyhetene, sa hun, så det er ingenting i veien på pressedekningen her.

Ja, så langt går ting veldig bra. Jeg trives godt i Reykjavík. Det er en liten, men intens by. Veldig mye kultur og ting som skjer hele tiden. Det kan jeg like. Når det kommer til min egen dømming her, så har jeg fått signaler om at novembernominasjonene kommer til å se litt annerledes ut for min del.

Jeg har hatt en representant fra dommerkomiteen på 3 av 4 kamper så langt, og han har gitt gode tilbakemeldinger og virker ganske fornøyd. Han har hintet frempå at det blir kamper litt høyere opp neste måned, så det blir forhåpentligvis gøy.

Med vennlig hilsen fra
Josefin

DK får hvert år spørsmål fra dommere om hvilken praksis som benyttes i forhold til hvem som er 1. dommer og 2. dommer(e).

Det foreligger et DK-vedtak fra mange år tilbake, hvor det – etter en del diskusjon og vurderinger – ble besluttet å rangere dommerne (i forhold til oppsettet og hvem som er «crew chief» (3PO) evt. førstedommer (2PO)) slik at man primært gikk, og fortsatt går, på dommergrad og deretter, innen graden, på alder/erfaring.

Kort kan dette oppsummeres slik: FIBA (uansett aktiv/ikke aktiv) foran forbundsdommer foran forbundsdommeraspirant foran krets/regionsdommer foran krets/regionsdommeraspirant.

Dette gjør at DK slipper å lage en detaljert rangeringsrekkefølge som fanger opp alle varianter av crew, og vi unngår en stadig – ubegrunnet – diskusjon om hvorfor en annen dommer er rangert som ”bedre enn meg” etc.

DKs praksis fungerer etter vår mening greit, og vi har inntrykk av at de fleste aksepterer ordningen, og at man respekterer at de som er eldre og mer erfarne blir nominert som crew chief. DK/NBBF vil derfor opprettholde denne praksisen.

Når det gjelder Arbiters ”løsning” på spørsmålet om Umpire1 og Umpire2, er disse to, som i spillereglene, jevnbyrdige, og det er vilkårlig og uten betydning hvem som står først. Det er på ingen måte noen rangering, og en erfaren dommer kan bli nominert som ”3. dommer”, mens en med mindre erfaring kan bli ”2. dommer”.

Dette oppstår spesielt ved endringer i oppsettet som følge av forfall el. lign. Det er fysisk mulig å snu på rekkefølgen, men det er tungvint fordi man må slette nominasjonene på disse to og deretter legge dem inn igjen. Dette medfører faktisk en del unødvendig merarbeid for DK, og Arbiter vil som følge av dette generere opptil flere automatiske (les: totalt seks ulike) mailer til ALLE som er nominert i vedkommende kamp, noe som igjen, i verste fall, kan forårsake misforståelser blant dommerne.

DK/NBBF håper her å ha klargjort hvilke prinsipper som anvendes ved nominasjoner i nasjonale serier.

Hilsen

Knut

19th Clinic for Euroleague Basketball – FIBA Europe International Referees

Så var det dags för en ny säsong. Bland många clinics är det även dags för Euroleagues försäsongsclinionc, denna gång i Treviso, Italien. Undertecknad tillsammans med Oscar Lefwerth, Lahdo Sharro och Appe Kalpakas tog sig via flyg till Milano och en hyrbil till Treviso som ligger straxt norr om Venedig. Under tre ganska hektiska dagar samlades 97 domare, 22 observatörer, 46 kommissarier samt ca 30 coacher för att förbereda sig inför kommande säsong.

EL referees department består sedan förra säsongen av följande personer;

· Costas Rigas, Grekland

· Goran Radonjic, Frankrike

· Romas Brazauskas, Litauen

· Carl Jungebrand, Finland

· Juan Carlos Mitjana, Spanien

På följande rader kommer en liten sammanfattning från detta möte.

Tisdag 15/9

Tisdagen började med att Costas Rigas, director of referees, hälsade samtliga välkomna. Han fortsatte sedan med att sammanfatta säsongen som var och i det stora hela var han nöjd, men tillade samtligt att det som alltid finns förbättringspunkter på olika områden. Han återkopplade även till det just avslutade VM:et och konstaterade att vi har mycket duktiga och kompetenta domare i Europa. Vi kom även att titta på några situationer på DVD från den senaste säsongen som beskrev vissa punkter som Costas nämnde i sin inledning. Coacherna fick även komma till tals och ge sina synpunkter på förra säsongen. Mycket handlade om konsekvens (consistency) och andra speciella spelsituationer. Man vill från coachhåll få en mer konsekvent och tydligare bedömning av vissa sistuationer. Mycket handlade om screens och pick´n roll.

En timme ägnades även åt de nya regler som införs denna säsong.

Efter lunch bar det av till hallen för en praktisk demonstation av de ämnen coacherna diskutera på förmiddagen. Detta var en bra lektion som på ett tydligt sätt visade på att mycket handlar om vikten av domarnas spelförståelse, dvs. veta vad som kommer att hända och vart domaren ska fokusera på banan. Tillbaka på hotellet började vi diskutera vilka ämnen (points of emphasis POE) som vi ska fokusera på till kommande säsong, mer om detta senare.

På kvällen började två separata möten. Dels ett som handlade om de trainers som kommer att arbeta under kommande säsong. Kärt barn har många namn; domarcoach, mentor, observer, instructor etc, i år är namnet trainer. Syftet med projektet är att jobba med en grupp domare som anses vara på gränsen till att kunna ta över från den generation som redan har, eller kommer att sluta inom de närmsta 1-2 åren. Det handlar inte bara om att ge feedback vid matcher utan att även jobba med frågor som gör det möjligt att utveckla domaren på de områden där det finns förbättringspotential. Detta kommer att vara en tvåvägskommunikation, det hänger minst lika mycket på adepten som på trainern. För detta har det tagits ut 22 domare och 11 trainers och undertecknad har fått äran och det ansvarsfulla uppdraget och vara en de trainers som kommer att jobba under kommande säsong, det ska bli mycket spännande. De trainers som kommer att arbeta under kommande säsong kommer från gruppen av observers.

Det andra mötet handlade om EL:s tutorsystem som redan togs i bruk förra säsongen. Detta kommer att fortsätta då utfallet från förra säsongen var gott. I år kommer det att vara 12 tutors (aktiva domare) och 30 domare som kommer att vara inblandade. Upplägget är detsamma som förra året, domarna ska till så stor del som möjligt döma med sin tutor under säsongen. Här ligger fokus på matcherna EuroCup och förutom domare från förra säsongen är samtliga ”rookies” med i denna grupp av domare.

Torsdag 16/9

Förmiddagen gick i testernas tecken. Först på morgonen var det dags för fysprov och senare på frömiddagen var det dags för teoriprov. Sammanfattningsvis kan glädjande sägas att samtliga domare klarade alla prov utan problem.

Innan lunch fick vi en genomgång att olika sätt att förebygga skador, en ganska kort men koncis presentation som visade på vikten av god förebyggande träning.

Efter lunch var det dags för en utflykt till hallen igen, denna gång för en presentation av coach Jasmin Repesa (http://en.wikipedia.org/wiki/Jasmin_Repe%C5%A1a). Han gick in på olika ämnen. Även han berörde vikten av spelförståelse hos domarna. Han talade även om olika typer av försvar av screens och pick´n roll. En mycket givande stund som återigen speglar nyttan av att coacherna ges möjlighet att ge sin syn på vårt arbete.

Efter en paus var det dags för pratisk demonstration av 3PO. Det var Romas och Carl som stod för detta. Mycket handlade om god position och att hela tiden vara rörlig i förhållande till spelet. En sak som det trycktes på extra mycket, och som det kommer att fokuseras på i höst, var respekten för varandras områden. I många klipp som visades under clinicen var det tydligt att många avblåsningar kommer från en felaktig position. Oavsett om dessa är rätt eller fel, tyvärr är de flesta fel, så måste detta upphöra. Vi måste lita på varandra och den kompetens vi har för att göra korrekta bedömningar. Mycket kommer i fortsättningen att krävas av domarna i form av att de måste vara beredda på att bevaka två händelser i en. T ex foul i samband med skott och om 24 sek gick innan eller efter avblåsningen.

Tillbaka till hotellet för kvällen sista punkt vilket var gruppdiskussioner utifrån några förvalda videoklipps. Grupperna diskuterade dessa situationer och skulle ta fram ett beslut för vart och ett av klippen. Dessa skulle sedan i plenum redovisas och vi skulle i och med detta komma fram till en gemensam tolkning. Som alltid finns det olika uppfattningar med var en av avsikterna med övningen och dessutom se till att vi hittar och respekterar en gemensam tolkning. Det var stundtals ganska hett men vi enades till slut.

Fredag 17/9

Först ut sista dagen var Carl Jungebrand som talade under ämnet ”referee presence”. Hur för vi oss på banan? Hur ser vi ut? Vad säger vi? Hur säger vi det? Hur jobbar vi tillsammans med coacher och spelare? Detta nämns alldeles för sällan på domarsammankomster, men är en helt avgörande sak om du ska lyckas i ditt domarskap. Calle ägnade en timme och detta och hade många intressanta vinklingar på ämnet och det hela var mycket uppskattat.

Efter en paus var det lite praktisk och administrativ information från Euroleague.

Efter ytterligare en paus talade Costas om game management, detta kopplat till Calles presentation blev en mer illustrativ presentation då Costas visade några klipps i anknytning som visade på bra och dåliga exempel på hur detta hanteras.

Ny paus och sedan var det dags för Calle igen. Många gånger händer det lite oväntade saker på planen. Men mycket handlar om vår förmåga att vara förberedda för detta. Detta illustrerade Calle med några bra exempel kopplas med några bra videoklipps

Paus igen och dags för Goran Radonjic som på ett mycket engagerat sätt visade ytterligare exempel på situationer från förra säsongen och hur vi i fortsättningen ska kunna hantera dessa på ett bättre sätt. Mycket kopplas till domartekniken och vikten av att vara koncentrerad på sitt område.

I direkt anslutning till detta gick vi in på det som kommer att vara POE (pionts of emphasis) för kommande säsong. Dessa är som följer;

1. Stegfel

Det har konstaterat att ca 50 % (!) av de stegfelsavblåsningar som gjordes förra säsongen var fel. Vi måste bli bättre på att bedöma dessa situationer för att inte skapa förvirring kring vad som är rätt och fel.

2. Uppträdande av spelare och coacher

Detta område var det fokus på förra säsongen, men det finns fortfarande förbättringspotential. Vi kan inte tillåta coacher utanför boxen och ej heller acceptera spelare och coacher som verbalt eller med gester protesterar mot domslut. Här måste vi ha en tydlig linje och inte vara rädda för att backa upp varandra.

3. 3PO – areas of responsability

Vi måste bli bättre, inga avblåsningar från ”fel” domare. Lita på varandra, om du inte ser gissa inte, skaffa dig i stället en bättre position innan du tar och använder pipan. Vi måste få centern mer involverad i dömandet, det ligger fortfarande för många ”calls” hos lead.

4. Osportsliga fouls.

Vi vet vad regelboken och tolkningarna säger och inget annat ska vägas in i våra beslut. Vi måste bli mer konsekventa gällande detta ämne och här har vi mycket tryck från coacherna på att detta ska bli bättre.

5. Foulkriteria för matchen – ”clean the game”

Vi måste överhuvudtaget bli mer konsekventa kring vad som är korrekt eller ej när det gäller kontakter. Det är inte volleyboll och det är inte handboll, det är basket. Med anledning av detta är det så viktigt att domarna jobbar vidare med sin spelförståelse för att förstå vad som försiggår på planen, och även förstå varför detta sker.

Som avslutning tackade Costas för en väl genomförd clinic och önskade alla lycka till för den kommande säsongen.

Vi som är observatörer fick jobba övertid och hade en timmes samling där vi gick igenom förutsättningarna inför kommande säsong. Vi kommer att göra vissa justeringar avseende bedömningsskalan och lägga större krav på vad som återkopplas i rapporterna. Det som skrivs måste vara mycket tydligt för domarna, så de vet vad som förväntas av dem under de kommande matcherna.

Avslutningsvis kan jag säga att detta var en av de bättre sammankomsterna under de tio år jag varit med. Mycket konkret, olika inslag och talare, bra videoklipps bidrog till det positiva intrycket. Enda minuset var att vissa dagar blev långa, men det är ganska ofrånkomligt när vi ska försöka klämma in detta mellan två stycken basket VM.

Lördag 18/9

Tidig morgon och sedan i bil till Milano bara för att upptäcka att flyget var inställt. Jag ska inte nämna flygbolaget vid namn men vi var inte impade när vi fick veta att nästa flyg de hade plats på gick på tisdag den 21:a…. så det blev att boka nya biljetter med Lufthansa och sedan komma hem åtta timmar försenade, men det är en annan historia…

Lasse Klaar

Mellom de mange timene på skolen, innleveringer og prøver, blir det dømming av en del kamper hver uke. Dømmer mandag, onsdag, fredag og lørdag på forskjellige nivåer. Som tidligere nevnt spilles det kamper hver dag i Brisbane som gjør det mulig å få dømme en del.

Nivået her nede er veldig varierende. Folk spiller basket for det sosiale aspektet og skolerepresentasjon (mandager), noe som sier at også nivået er deretter. Dette har jeg sagt at jeg IKKE kommer til å fortsette med i lengden, da dette øker selvmordsstatistikken blant internasjonale studenter i Australia…

Onsdag kveld er det tid for GBL, Greater Brisbane League. Dette er den lokale ligaen som spilles 2 ganger i året, før og etter NBL – National Basketball League. Nivået her er utrolig bra. Spillerne er ”up-and-rising” talenter sammen med de store stjernene lokalt som spilles her i ligapausen. Sammen lager de utrolig morsomme og raske kamper som jeg er så heldig å få dømme med mange lokale dyktige dommere. Jeg har så langt fått dømme med en FIBA-dommer også, men nye dommere møtes hele tiden og gjengen er veldig sammensveiset!

Fredag er det Junior League Night. Det er klassene fra U16 til U20, med 1., 2., og 3. Divisjon i de fleste klassene. I skrivende stund er det sluttspill i dette, og førstkommende fredag skal det dømmes semi-finaler da med 3PO (endelig). Og avslutningsvis, finaler fredagen etterpå.

I helgene er det GPS-turnering. Det er ”Great Private School”-turnering hvor alle de private skolene deltar. Dette er en lang tradisjon og innebærer ikke basket, men også svømming, Australsk ”footie”, rugby, svømming og turn (!). Her head-hunter de dyktige talenter innenfor forskjellige idrettene og setter de på skole-stipend. En kombinasjon av en 2.00m høy ”footie”-spiller som kan pakke basket gir en del oppvisning for publikum.

Kan nevne at forrige helg dømte jeg en ”All-Australian” basketspiller, i en alder av 16 år var han allerede oppsøkt av europeiske topp-klubber, men takket nei fordi han valgte rugby som hovedidrett. Kan nevne at det ble totalt 3 alley oops som endte med bonus-skudd og stående applaus fra publikum.

Hver skole som står som vert for en annen skole, hvor 1. , 2. og 3.laget spiller mot hverandre, og etterpå er det samling med grillling hvor det sosiale utøves.

Er så langt blitt veldig godt tatt imot, både som dommer og person. Her nede er det sosiale vel så viktig som selve dømmingen. Og i hver eneste hall er det dommer-rom hvor alle dommerne er velkomne innom for en prat, mat og litt sladder i ny og ne.

Snart nærmer det seg store turneringer og serier, som BQJBC, ”Basketball Queensland Junior Basketball Competition”, og NBL, ”National Basketball League”, som er øverste nivået i Australia. De er veldig flinke med lange navn her nede!

BQJBC er en turnering hvor de beste junior-lagene fra Queensland samles, tilsvarende antall lag som Hansa Cup. Her er det dommerobservatører på hver kamp og mange tilskuere!

Meningen her nede er at man må gå alle junior-klassene før man kommer til QBL, for så å komme til dømming i NBL.

Håpet er der, og med 13 kamper i uken satser vi på at det skal bli et bra år på dommerfronten!

Simon